"So would you hold me please
       I'm trying hard to breathe
            I'm just surviving
                 So would you hold me please
                      I'm trying hard to breathe
                          Stop me from crying"

Varför ska vissa dagar vara så svåra?

Varför ska vissa dagar vara så jobbiga?

Varför ska vissa dagar göra så ont..?

Kan ju vara att man bara är bakis...

Men det är inte det som är fel idag. Gråten tar inte slut, med det gör luften.

Kan inte andas, det är för stort och tomt.

Tankar flyger rund och skapar stora knutar på nystanet: blir trassel, pankaka, kaos....

Och samtidigt är det tom: finns inget, kollar rakt ut i intet, allt man ser är inget som om man kollar ut over en dyster öken....

Eller nä, det är som att kolla in i ett svart hål.

Nu låter jag som en liten flicka som bara vill tycka synd om sig själv och får uppmärksamhet. Ledsen över det.

Men jag behöver lätta lite.

Skriva av mig lite.

Men som sagt: det är nog vara bakfyllan som snackar: det är ganska nytt för mig att bli bakis efter en utekväll

Jag börjar väl bli gamal :P